Så här i jul passar det bra att tänka lite kring stress tänker jag. Det ligger liksom i tiden. Och att göra det utifrån bilden av en gungbräda är inte så dumt. Gungbrädemodellen är inte min modell, det är psykolog Bo Hejlskov Elvén som har beskrivit den, och den finns i boken Hantera, utvärdera, förändra. Med hjälp av den förstår vi sambandet mellan utåtagerande beteende och stress. Och får fatt i vad vi kan göra för att underlätta för den som har det tufft.
Sidan som skjuter i höjden brukar vi ha klar för oss rätt snabbt. Det är där vi ser och hör personens utåtagerande beteende. En del skriker, en del slåss, några kastar saker. En del av beteendena som vi ser på den här sidan är strategier personen använder för att hantera att det jobbigt just nu, som att skada sig själv till exempel. Och här hamnar också tillstånd som till exempel ångest, depressioner och psykoser. Symptom av olika slag helt enkelt. Det är olika för olika åldrar och sätt att fungera.
Vad är det då som finns där på andra sidan? Som tynger ner så pass mycket så att vi ser alla dessa symptom och hur de bara eskalerar? Utifrån den här modellen är det stressorer och belastningar. I december kan vi lägga på stressade vuxna, schemabrytande aktiviteter, svettiga overaller, snö innanför kragen och en massa porslinstomtar på platser där de aldrig funnits förr för alla våra skolbarn. Men också sådant som vi redan vet är svårt för barnet i fråga. För en del handlar det om bristande funktionsförmågor, som att inte kunna bromsa sina impulser, ställa om tanken, förstå sammanhang eller styra sina känslor - och när man hamnar i situationer som kräver just detta, då blir det svårt.
Vad som stressar och belastar är olika för olika personer, barn som vuxna, men när vi får fatt i vad som tynger ner kan vi börja fundera på vad vi kan plocka bort eller ändra på, så det inte behöver väga så tungt där ute på kanten. Ju mer vi kan underlätta, ju färre symptom kommer vi ju se.
Ibland kan man jobba på andra sidan av gungbrädan med. Med behandling. Eller att personen lär sig strategier för att hantera sin stress. Men detta gäller personer som själva vill ha förändring, som samtycker till behandling och som kan tillgodogöra sig den med. Så är det inte alla gånger. Men vi har fortfarande kvar sidan med stressorer och belastningar att jobba med. De kan vi skruva på för att skapa en mer hanterbar, begriplig och meningsfull tillvaro för barnet, ungdomen eller den vuxne.
En stressreducerad vardag är alltid målet. Och nu i december är det det, mer än någonsin. Med önskan om en lågaffektiv jul till oss alla!
Reflektera gärna utifrån månadens tema i kommenterarna. Hur kan gungbrädemodellen bli en hjälp för dig i ditt arbete?
Saker jag har noterat under månaden som gått
Att det är nedräkning. Inte till julafton. Inte till nyårsafton. Utan till när skolan börjar igen. Till när allt är som vanligt igen.
HÄR KOMMER MÅNADENS ILLUSTRATION!
Här kan vi också ses:
[HEMSIDAN]
[FACEBOOK]
[LINKEDIN]
<3
Ta hand om dig - och om er!
Terése
Punkt 3 i listan i slutet. Spot on. Hela uppväxten. Vuxen nu och går inte i skolan längre. Men längtar ändå tills allt är som vanligt igen.