[JANUARI]

Varför lågaffektivt?

Jan 23, 2023

Det är intressant att de mest populära blogginläggen på min hemsida är de som handlar om vanliga missförstånd med lågaffektivt bemötande, tätt följt av min FAQ gällande lågaffektivt bemötande. (Jag länkar till dem i slutet). Alltså, även nu, när lågaffektivt bemötande är en självklar del i många verksamheter. Att det fanns en hel del missförstånd kring lågaffektivt bemötande för fem år sedan tror jag vi är många som minns. Jag tycker dock att det är allt mer sällan som jag behöver förklara vad jag arbetar med. Det är bara ibland som jag får byta ut ord som “det är väl då man sänker rösten och pratar tyst” till “nja, alltså, det är snarare så att man anpassar sin kommunikation utifrån vad den andre klarar av och inte, och ibland behöver man ju så klart tänka på sitt tonfall och så, men lite mer generellt så kan man säga att matchningen mellan den andres affektläge och ens egna insatser är det allra viktigaste att tänka på” . Och det är bara ibland jag får vända på steken och förklara att man arbetar väldigt aktivt - som motsats till passivt - när man arbetar lågaffektivt, att man hela tiden behöver kolla av så att ens interventioner landar rätt, och justera sig utifrån feedbacken man får.

Det är ju inte så konstigt att det blir en hel del missförstånd på vägen när nya metoder och strategier får fart på marknaden. Och en del blir långlivade. Som att KBT handlar om att man ska tänka positivt. Eller att man ligger på en divan och pratar om sina drömmar när man går i psykoanalys.

Att man fortfarande googlar missförstånd och lågaffektivt bemötande tyder kanske på att det finns ett kvarvarande behov av att tydliggöra vad lågaffektivt bemötande handlar om. Jag tänker att missförstånd dels uppstår när vi inte är tillräckligt tydliga i vår kommunikation. Det innebär att vi som arbetar med lågaffektivt bemötande inte får ta för givet att vi, i mötet med kollegor och på arbetsplatser, har samma bild av vad det är vi gör. Att vi måste kommunicera vårt varför, vårt vad och vårt hur. Speciellt vårt varför. För jag tänker också att missförstånd uppstår när vi har olika föreställningar om saker och ting. Olika föreställningar om hur man bäst lugnar ner någon som är upprörd och olika föreställningar om varför någon är upprörd. Och inte minst olika föreställningar om vad vi har rätt att göra och inte göra i andra människors liv. För att minska risken för missförstånd, behöver vi som arbetar med lågaffektivt bemötande lyfta fram det synsätt som vårt agerande bottnar i. Sedan kanske vi inte håller med varandra om att detta är det rätta sättet att se på det hela. Men det är en fråga om etik. Den får jag ta en annan gång.

Det jag lämnar oss med idag, den här månaden, är nog det där med att vi inte får glömma bort att gå tillbaka till varför vi arbetar med just lågaffektivt bemötande. Att försöka sätta ord på det, både för att kunna förklara för andra, och för att själv veta vad som behöver göras i olika situationer. Dels att formulera det varför som hänger ihop med spegelneuroner, känslosmitta och funktionsförmågor:

Anledningen att vi ska arbeta lågaffektivt är för att känslor smittar. Det har visat sig att det aktivitetsmönster man har i hjärnan när man gör något, speglas i andras hjärnor. När jag visar glädje smittar jag med aktivitetsmönstret glädje. När jag visar ilska, med aktivitetsmönstret ilska. Och lugn smittar med lugn. Vissa har svårare än andra att skärma av sig från omgivningens känslosmitta. För att kunna göra detta krävs kognitiva förmågor. Vi har alla olika goda (ibland kan man kanske säga dåliga) förmågor, som påverkas ytterligare av stress. När vi är stressade är vi sämre på att stå emot känslosmitta. Vi blir sämre på att reglera och styra oss själva och våra egna affekter med. Det betyder att vi alltid har större chans att lyckas i vårt arbete med den som är upprörd, om vi arbetar lågaffektivt. Än om skulle börja gissa den andres förmåga till affektreglering och förmåga att stå emot känslosmitta, i detta nu. För risken är ju att vi överskattar den andres funktionsnivå, och att våra handlingar bidrar till att situationen går överstyr. Det vore inte professionellt. Med utgångspunkten att “människor som kan uppföra sig, gör det”, behöver vi inte tvivla på den andres beteende. Den som är i affekt är inte det för skojs skull. Det är inte med flit man beter sig på ett problemskapande sätt. Det är för att man inte kan bättre än så här. Där kommer lågaffektivt bemötande in.

Och dels förklara hur lågaffektivt bemötande hänger ihop med centrala värden. Som autonomi och integritet. Allra ytterst ett gott liv:

När jag tar ansvar för mitt eget bemötande, när jag anpassar mig utifrån vad en annan människa tål, och inte, respekterar jag den andres sätt att fungera, den andres sätt att vara människa. Det finns inte ett rätt eller fel sätt att vara människa på. Att inte ta hänsyn till detta, till det faktum att vi alla har olika sätt att fungera, det vore däremot fel. Omgivningens lågaffektiva bemötande kan vara en avgörande del i en annan människas goda liv. För en person som har svårt att stå emot känslosmitta, svårt att reglera sina egna affekter, kan ett lågaffektivt bemötande innebära att man trots dessa svårigheter, får en bra dag. Att man kan göra allt det man önskar göra, och att man mår väl när man går och lägger sig på kvällen. Och det är många dagar tillsammans som bildar ett gott liv.

Sedan brukar jag också uppmuntra till att man funderar, var och en, på varför man valt att jobba med lågaffektivt bemötande, personligen. Vad finns det i mig som gör att jag går i samklang med lågaffektivt bemötande? Självkännedom och lågaffektivt bemötande är ett annat ämne som finns på listan över teman för månadsbrevet. Jag vet att jag till stora delar missförstod mig själv tills dess att jag förstod vad lågaffektivt bemötande handlade om.

Här är länken till inläggen om vanliga missförstånd: https://osterholmpsykologkonsult.se/category/vad-lagaffektivt-bemotande-inte-ar/
Och till FAQ om lågaffektivt bemötande: https://osterholmpsykologkonsult.se/2019/03/05/faq-om-lagaffektivt-bemotande/

Om man går in och läser månadsbrevet här nedan så kan man fortsätta att reflektera och diskutera i kommentarerna! Det hade varit jätteroligt om vi kunde tänka tillsammans kring det här med missförstånd och hur vi tar oss förbi dem.

Lågaffektiva månadsbrevet

Discussion about this post