Ibland är det det självklara som är det allra svåraste att se, och göra. Jag tror ni kan känna igen er. Datorn funkar inte. Man provar allt. Utom att starta om. Det är ju det som löser problemet. Man har ont i magen och börjar känna igen sig i allt som dyker upp när man googlar magont. Sedan går man på toaletten. Och problemet är löst. Det är likadant på jobbet. När vi möter personer som är uppvarvade, oroliga och stressade ska den allra första frågan vara: - Vad smittar du med? Ibland hamnar vi där efter en lång kartläggning, flera timmars handledning, kanske har till och med en psykologisk utredning satts igång. Men om vi börjar med det självklara. Vad smittar vi med på jobbet?
Känslosmitta kan du lära dig mer om här. Det handlar om hur vi smittar med våra olika känslor genom vårt kroppspråk, ansiktsuttryck, tonfall och så vidare. En del är lite sämre än andra på att stå emot känslosmitta. Är man stressad är man rätt dåligt på att stå emot andras känslor. Likaså om man har en funktionsnedsättning. Så jobbar man med personer som har till exempel autism, adhd, intellektuell funktionsnedsättning, demens, eller som ofta är stressade, så behöver vi tänka lite extra på vad vi smittar med.
För att kunna smitta med lugn behöver vi ha strategier för att hålla oss lugna.
Här är en enkel checklista att börja med i stunden. Sedan kan man behöva lägga på lite mer för att man ska känna sig trygg i sitt arbete, som handledning och utbildning. Men om vi tar det mest självklara först:
Ser jag till att inte utmana med ögonkontakt utan tittar lite vid sidan istället?
Håller jag lagom avstånd så jag inte kommer för nära den andre?
Andas jag lugna, jämna andetag? Ser jag till att andas ut lite extra så all luft faktiskt försvinner från mina lungor?
Är jag avslappnad i mina muskler? Behöver jag kolla av det genom att knyta handen och sedan slappna av?
Har jag ett kroppsspråk som berättar att jag är lugn? Eller står jag på ett sätt som verkar hotfullt? Vad händer om jag sätter mig ner?
Fem snabba att checka av. Det självklara.
För är jag inte lugn, kan jag inte smitta med lugn, och då kan inte heller den andre lugna ner sig. Lågaffektivt bemötande börjar med mig.
Sedan är det faktiskt så att det vi började med inte är så dumt att komma ihåg med. Ibland behöver vi få starta om. Vi kan behöva göra om när det blivit fel. Man kan göra om en morgon om den inte blev som man önskade. Man kan göra om ett samtal om man märker att man hamnade fel.
Och att se till att magen funkar som den ska, och att ingen är kissnödig eller förstoppad, är underskattade åtgärder när det gäller stressreducering.
Reflektera gärna utifrån månadens tema i kommenterarna. Har du fler förslag på självklarheter vi måste checka av när vi märker att en person har ett utmanande beteende?
Saker jag har noterat under månaden som gått
Att podden The Happiness Lab har ett nytt avsnitt ute nu med psykolog Martin Seligman som berättar om positiv psykologi, PERMA och vad vi kan göra för att skapa ett gott liv för oss själva och för varandra. Rekommenderas varmt!
Att man inte behöver vara så orolig. - Hur skulle det gå om alla gjorde så?! Katastroftanken att alla skulle ha keps i klassrummet, att alla skulle äta glass istället för middag. Är just det. En katastroftanke. Här nedan utmanad av konstnären Elin Wikström, nedbäddad i ett köpcentrum. Läs intervjun med Elin Wikström här.
Att livet är tufft. (Ledtråd: det är maj).
HÄR KOMMER MÅNADENS ILLUSTRATION!
Här kan vi också ses:
[HEMSIDAN]
[FACEBOOK]
[LINKEDIN]
<3
Ta hand om dig - och om er!
Terése