[MAJ] 2024
Om att ha en väg ut, för att kunna ta några steg till. OBS! Innehåller spoilers om man inte har läst Harry Potter och Fenixorden!
Ibland kallas det plan B. Ibland nödplan. Att ha en väg ut tycker jag också beskriver det hela bra. Det handlar nämligen om att på förhand veta om att det finns en väg ut, om det skulle behövas. Om det inte blir som man har tänkt sig, eller om förutsättningarna förändras på ett sätt som inte längre är hanterbart, då finns det en väg ut. Då kan man lämna allt bakom sig och försvinna bort till lugn och ro, vila och återhämtning. Man kan lämna klassrummet, man kan lämna utflykten, man kan lämna shoppingturen, på ett eller annat sätt kan man lämna allt. Ibland fysiskt, genom att ta sig därifrån, ibland genom att få skärma av och rikta uppmärksamheten mot något annat, tills dess att det går att lämna platsen man befinner sig på.
Jag tänker lite som i Harry Potter, när Vid behov-rummet magiskt öppnar upp sig. Vid behov-rummet skapas just utifrån den häxa eller trollkarl som behöver det för tillfället. Det är så Harry Potter och de andra i Dumledores armé kan mötas och träna försvar mot svartkonsterna.
Harry Potter: "How many people know about it?"
Dobby: "Very few, sir. Mostly people stumbles across it when they needs it, sir, but often they never finds it again, for they do not know that it is always there waiting to be called into service, sir."
(Ur Harry Potter och Fenixorden av J.K. Rowling).
Det är så jag tänker mig att vi behöver jobba när vi försöker få dagarna att fungera för barn, unga och vuxna som är i behov av vårt stöd och vår hjälp. Vi behöver kunna ge dem en väg ut när så behövs. Och de behöver vara trygga med att den finns där. Vägen ut. Nödplanen. Plan B.
För paradoxalt nog så är det ju så att det är när vi vet att vi kan lämna som vi oftast blir så lugna att vi klarar av att vara kvar. Det är när vi vet att det finns en väg ut, som vi kan släppa orostankarna: “Tänk om jag inte klarar detta!”, “Tänk om jag börjar gråta!”, “Tänk om jag tappar kontrollen och blir så där jättearg!”, “Tänk om jag gör bort mig!”.
Det är när vi vet att den finns där, vägen ut, som vi kan ta några steg till. Vi behöver inte lägga kraft eller energi på att oroa oss. För vi vet att om något skulle hända, så öppnas dörren och vi kan smita ut. Den vissheten gör att vi kan fokusera på det som är. Och då går det där också oftast ganska bra.
Det här känns ju självklart när jag skriver om det, men det är inte alltid så vi resonerar när vi jobbar med barn, unga eller vuxna som lätt tappar kontrollen och får utbrott. Vi tänker antingen - eller. Antingen, som i: “Vi är inte med på det där, för det går ju ändå aldrig. Lika bra vi struntar i det”. Eller eller, som i: “Nu gör vi det här och börjar du känna att det blir jobbigt så försök stå ut även fast det är svårt. Du behöver ta dig igenom det här och se att det inte var så farligt”. När vi hamnar i antingen - eller - fällan riskerar vi att först plocka bort något som barnet/ungdomen/den vuxne hade tyckt varit roligt och sedan, i det andra scenariot, pressa personen över gränserna med resultatet att det blir ett meltdown. Då är det inte så stor chans att någon av parterna vågar prova igen. Kanske att man på nytt hamnar i det första scenariot, och kanske att det har blivit en egen sanning nu. “Jag struntar i det där. Det är för svårt för mig”.
Det sägs att Vid behov-rummet har ett eget medvetande. Att det känner på sig när man behöver det. Så för att vi ska lyckas i vårt arbete behöver vi lära känna, och förstå oss på, den vi jobbar med. Vi behöver känna av när vi ska sätta in plan B. Vi behöver veta vilka signaler vi ska agera på. För en nödplan används innan det är för sent. Det är för att förhindra en katastrof som vi slår sönder glaset och hoppar ut. Vi behöver känna att vi har lyckats. Det är så plan B blir stressreducerande när vi ser på den i backspegeln. Den hjälpte oss att lyckas. Summasummarum, både att veta om att den finns, och att den fungerar, kan göra magi!
Reflektera gärna utifrån månadens tema i kommentarerna! Hur tänker du/ni kring plan B eller att ge en väg ut ur en jobbig situation? Vad behöver vi tänka på för att det ska kännas som att vi lyckas när vi använder sig av plan B?
Månadens tips är att plocka något avsnitt ur Småplockpodden. Korta, tankeväckande avsnitt där högt som lågt avhandlas! Allt från tvång och autism till rättshaverister, stalkers och fina och fula diagnoser. Hela spellistan hittar du här:
HÄR KOMMER MÅNADENS ILLUSTRATION!
Här kan vi också ses:
[HEMSIDAN]
[FACEBOOK]
[LINKEDIN]
<3
Ta hand om dig - och om er!
Terése
(Suddig bild för maj är ju lite stressig! Man får hålla till godo med vad man hinner! Kika på Instagram under Stresstips på sparade händelser för att få lite ro mitt i allt som sker nu!)
